Legendariskt 3-kanalsljud från stereopionjärerna Mercury Records.
Amerikanska The Mercury Living Presence började med stereoinspelningar redan 1956. Man använde både 2-kanalsbandspelare och kring 1959 dessutom en avancerad 3-kanals inspelningsteknik som utvecklats av Robert Fine och hans Fine Recording Inc. . Firmans inspelningar av främst klassisk musik blev hyllade för sin dynamiska, ljusa, transparenta och mycket rymliga ljud.
Den puristiska tekniken byggde på tre mikrofoner för att fånga orkesterns hela bredd och djup. Mikrofonerna placerades med en rundtagande mittmikrofon (Shoeps M201) hängde en bit ovanför dirigenten och en variabel mikrofon – först Telefunken U-47 & Neumann KM56, men från 1961 Shoeps M201– på var sida för att skapa bredd och djup i inspelningen. Mycket gjordes på 3-spårs Ampex-bandspelare, men de bästa inspelningarna anses vara de som gjordes på 3-spårs 35-millimeters magnetfilm. Den breda perforerade magnetfilmen gav betydligt bättre störavstånd och dynamik än den vanligt magnetband och hade dessutom mer exakt badförning. 35-millimeterstekniken (Westrex) var hämtad filmindustrin och en lösning Mercury tog över från Everest Records. I en artikel från 2012 i ” The Absolute Sound” kännetecknas Mercury Living Presence-inspelningarna av ett "genomskinligt och starkt upplyst ljud" som tar bort mycket av "mörkret och germansk tyngd" från klassisk musik. Artikeln noterar också att inspelningarna är kända för deras "raka frekvenssvar genom hela klangspektrumet".
LP-orginal och återutgivningar av Mercurys inspelningar är sedan länge galet dyra rariteter, men på 1990-talet gjorde Philips mycket omsorgsfulla digitalöverföringar (teknik från bla. Cello och dCS). Mqan gjorde hela 100 överföringar som kom ut som CD, men faktiskt också som 3-kanals SACD. De här är historiska inspelningar väl värda att leta upp och som trots sin ålder och patinerade klang ofta har en spektakulär fräschör och dramatisk närvaro på ett sätt som moderna multikanalsinspelningarna många gånger saknar. Numera går de också att hitta hos streamingtjänster.
Här i Sverige hade Hans Peter Kempe startat Swedish Society Discofil för att göra stereoinspelningar och den första, Hugo Alfvéns "Midsommarvaka" som spelades in redan 1954, alltså fyra år innan stereo-LP:n hade kommit. Bolaget som fortsatte med mycket fina inspelingarna (AB-stereo) har numera tagits över av Naxos.
(vill man vet ännu mer om Mercury har Preservation of Sound haft en mycket djuplodande artikel som kan nås här.)